03:29:00
Rennstadsnipan
Den här fredagen fick det bli en tur till Rennstadsnipan med min kära kollega Johan. Nu för tiden, när jag är yrkeschaufför, har jag sämre fysik än någonsin. Det är en överväldigande majoritet av mina dagar som spenderas sittandes från morgon till kväll. Det är inte speciellt nyttigt att inte röra på sig, och det känns i hela kroppen. Med det i tanken begav jag mig upp för detta berg. Det var också roligt att ha sällskap på turen, jag och Dante brukar gå själva för det mesta.
Bilden är tagen i början av leden. Fin utsikt över kommande prövning.
Området är naturreservat, med brant terräng. Här har skogen fått växa relativt fritt i branterna, vilket tillsammans med skogsbränder skapar ett gynnsamt klimat för många växter, djur och insekter. Det är en gles tallskog, med inslag av lövträd och död ved. Eftersom att solen kommer åt att värma upp berget, skapas varma, skyddade miljöer. Här finner man bland annat rödstjärt, tofsmes, entita, skogsduva, tallticka, aspgelélav, linnéa och knärot.
Infoskylt på parkeringen. Det fanns gott om skyltar med fakta om allt möjligt i reservatet. Flora och fauna, kolmilning och liknande.
Vandringsleden upp till toppen är brant, bitvis stenig och vacker. Här och var finns bänkar utplacerade, och med jämna mellanrum finns vedförråd för vidare transport uppför berget med passerande vandrare. Vi valde att gå den branta vägen upp, och den längre, mer flacka delen ned. Helt rätt beslut för oss. Totalt är leden lite drygt 5 kilometer, och full av fina miljöer att titta på. Med min urusla kondition var det en rejält krävande klättring upp, men ack så värt det! Tog väldigt få bilder på väg upp, hade fullt upp med att överleva, haha.
Johan försöker få kontakt med mobilnätet. Här är vi nedanför berget, innan stigningen börjat.
Nu lämnar vi hygget och börjar jobba oss uppåt. Det är lugnt och stilla, en stund av ren frid.
På toppen som ligger 252 meter över havet finns ett utkikstorn på 12 meter, ett vindskydd, en grillplats och ett utedass. Utsikten från tornet är fenomenal, och vi hade enorm tur med vädret. Det är nästan helt fri sikt åt söder och väster, medan sikten mot öst och delar av norr är täckt av tallarna på toppen. Vid foten av tornet finns även ett skåp med en gästbok, roligt inslag!
Söderut. Tyvärr bländas kameran av solen, molnen till trots.
Väster. Känner mig alltid så liten, och så tacksam, när jag står högt upp och tittar ned över vårt vackra landskap.
En nöjd katt. Stolt över att jag tog mig ut på en tur, och tog mig upp!
Johan verkade också bra nöjd.
Vandringen ned gick relativt smidigt och lätt, trots en bråkande höft. Såklart skulle jag ta kort, läsa skyltar och vara nyfiken på allt. Här var det mer utav en vanlig stig och inte lika dramatisk terräng. Likaväl vackert! Längs denna del av leden finns rester av kolmilning, givetvis komplett med skylt.
Inte så brant, men vackert och inspirerande.
Stora, mossbevuxna bumlingar skapade en trollsk atmosfär på bitar av denna sträcka.
Tyvärr var jag inte så aktiv med kameran som jag brukar, men det berodde på mycket trevligt sällskap och en rofylld stund - så det gör mig faktiskt inte ett dugg! Rennstadsnipan var ett vackert resmål, som jag definitivt kommer besöka igen!