20:10:00
Försenat brand-inlägg
Jag har funderat på hur jag ska skriva ett inlägg om detta utan att klampa runt för mycket. Branden orsakade ju enorma förluster, både i liv och i ekonomi. Lider med de drabbade och beklagar de förluster de lidit i samband med branden. Har också svårt att hålla tårarna borta när jag tänker på djuren, både vilda och tama. Väljer därför att lämna de bitarna utanför denna skrivelse i följande text och enbart fokusera på min upplevelse av besöket i området, rena fakta, miljöaspekter, vad som görs nu och vad framtiden har i sitt sköte - de mer positiva delarna.
Kort bakgrund:
31 juli 2014 utbröt branden på ett kalhygge i samband med markberedning. Räddningsinsatsen höll officiellt på fram till den 11 september. 13 800 hektar skog och ungefär 25 byggnader skadades under branden, som bitvis var mycket intensiv och spred sig snabbt. Rök spreds många många mil från brandområdet. Bilderna nedan är lånade från wikipedia, länstyrelsen, bloggar samt tidningsartiklar om händelsen. De finns med här för att påvisa omfattningen och intensiteten, vilket är svårt med enbart ord och siffror.
Branden slukade bitvis allt i sin väg, och lämnade kvar kala klippor och svartbränd mark. Hettan och intensiteten i brandförloppet efterlämnade en realtivt död och rejält skadad skog på ett stort område.
31 juli 2014 utbröt branden på ett kalhygge i samband med markberedning. Räddningsinsatsen höll officiellt på fram till den 11 september. 13 800 hektar skog och ungefär 25 byggnader skadades under branden, som bitvis var mycket intensiv och spred sig snabbt. Rök spreds många många mil från brandområdet. Bilderna nedan är lånade från wikipedia, länstyrelsen, bloggar samt tidningsartiklar om händelsen. De finns med här för att påvisa omfattningen och intensiteten, vilket är svårt med enbart ord och siffror.
2017 (härifrån är bilderna egentagna)
Nu snabbspolar vi fram till sommaren 2017, då jag och min man valde att besöka området på väg från Rejmyre till Borlänge. Vi visste att en del av området numer är naturreservat. Vi ställde av husvagnen på en P-ficka i närheten av området och styrde huven in på en grusväg med en lovande skylt. Vi hade inte kollat upp innan om området var tillgängligt med bil, men tänkte ta oss så nära som möjligt i alla fall.
Vi hade valt rätt väg upptäckte vi mycket snart. En liten bit in på vägen kom vi fram till en informationstavla, tog inte bild på den men dock på en likadan längre in. Den upplyste oss om att det fanns farbar bilväg genom hela området och att övriga reservatet var tillgängligt till fots. Även information om farorna i området fanns tillgängligt. Gillar skarpt sektionen "var rädd om naturen"! Alla känner inte till vad som gäller, tyvärr. Återigen tacksamhet över informations-skyltar, så underbart det är när de finns på plats! Slänger upp bilder på de jag kom på att fota, finns betydligt fler!
Vi fortsatte alltså med bil in i området. Till en början kände jag mig mest som ett frågetecken, har det verkligen brunnit här...? Men jodå, snart nog började tecknen efter branden göra sig synliga. Eftersom det gått 3 år när vi var där, hade undervegetation, lite sly och annat börjat täcka marken. Den svarta, tomma, kala mark vi sett på bilder existerar helt enkelt inte längre. En fantastisk påminnelse om vilka krafter som finns i vår natur och miljö. En eld som sveper fram och dödar så gott som allt i sin väg, sedan flora och fauna som återerövrar området. Tacksamhet över att få se en del av detta med egna ögon kan få vara ett försök att beskriva känslan. Vi fortsatte bilandet, med stopp för att titta på saker då och då. Det är verkligen bra gjort, att så snabbt få till en säkrad bilväg med mötesplatser, P-fickor och skyltar.
Känslan när man kilometer efter kilometer krypkör fram genom detta område är näst intill obeskrivbar. Allt ser så märkligt enformigt ut. De delvis svartbrända trädskelett som ännu står upp, tystnaden när man kliver ur bilen. Bitvis ser det ut som kalhyggen, bitvis som höstskog när träden fällt löven. Men överallt finns tecknen på att det inte är vare sig höstskog eller vanliga hyggen. Det som ändock förvånade mig var den totala avsaknaden av brandlukt. Överallt förkolnade rester, svartbrända träd och ändå inte ett spår i luktväg. Här stannade vi till en stund, jag ville gärna gå den mindre vägen en bit. Men fick ge med mig, hade ju min inte fullt lika intresserade kära make med mig. Kompromissa får man göra ibland. Framåt bilvägen alltså!
Kraften i branden framkommer tydligt i de lämningar som finns kvar. Skyltar är oläsliga, buckliga och rejält skadade. Hög värme under relativt lång tid krävs för det. Här och var påminner marken en om att inte bara träd och buskar brann, utan elden har slukat hela översta marklagret! Ända ner till sten och rötter. De stubbar som finns kvar efter träd man fällt längs vägkanten av säkerhetsskäl, vittnar om att hettan och branden varit nog intensiv att äta sig ända in i trädens kärna! Inte bara från ett håll, utan ofta runt om, vilket tyder på att elden brunnit länge och inte "bara" svept förbi i lättantändligt material. Just tallar brukar klara eld riktigt bra, med så kallade brandljud som ärr som visar från vilket håll elden kommit, men just här har även tällerna brunnit ända in. Stenar har skivat sig. Här och var ligger bränt trä halvt ovanpå som förkolnade ormar. Här börjar verkligen styrkan och kraften i förloppet göra sig förstådd.
Vi fortsatte en bit till, och kom fram till det som verkligen gör miljövetaren i mig riktigt glad - Hälleskogsbrännan!
En informationsplats under uppbyggnad (trodde ni inte jag tagit kort på fler skyltar, va, haha!?)! Härifrån kommer man kunna följa naturens återhämtning på nära håll. Man kommer följa hur skogen och livet återhämtar sig och breder ut sig, år för år. Inte nog med det, naturen får sköta sig helt själv här (om vi bortser från vägar, de byggen som kommer upp och säkerhetsröjning)! Brandhärjad mark får snabbt enorma naturvärden när den skonas från människans skogsbruk, med stor artrikedom och till slut en skog av urskogstyp. Vissa arter är direkt beroende av brandhärjad mark för sin överlevnad, och för dessa är ett brandområde av denna storlek faktiskt positivt. Tex brändnäva och svedjenäva, samt mängder av insekter. Även arter som tretåig hackspett och vitryggig hackspett gynnas av vedinsekterna i ett brandområde. Mängder av svampar bildar sina svampkroppar enbart på nybränd mark! Området erbjuder ju också en enorm tillgång för forskning och studier i och med detta! Jag är såå glad att området blivit reservat! Och dessutom ett reservat med allt från en stor informationsplats till uteklassrum, utkikstorn, toaletter, fotoutställningar och skyltade stigar. Även guidade turer för de som vill det. Både naturen, räddningsinsatsen, de drabbade människorna osv berörs i den information och det material som kommer finnas tillgängligt. Kunskap, lärdomar, information - wow, detta kommer bli en riktig pärla när det är klart. Och återigen, det arbetas intensivt och fort med detta, heja!
Hade gärna stannat kvar i området mycket längre tid, men timmarna går fort och vi hade i alla fall ett 40-tal mil kvar hem efter en festivalhelg. Ser hur som helst fram emot att få besöka området i fortsättningen, och följa det arbete som sker.