00:37:00
Tisdagstur med hjärtat i halsgropen!
Är ledig tisdag och onsdag denna vecka, har min "helg" nu alltså. Tänkte att en kvällstur i Gunnarskog kunde passa bra. Valde ut ett område strax norr om Stommen, då det finns ett par cachar där.
Började med att ta en cache som låg precis intill vägen, bekvämt och bra. Här är det rester av kolarkojor, där de som skötte kolmilorna bodde när de arbetade. Tyvärr kunde man inte kolla in i kojorna, hänglås på dem :( Fram till kojorna var det bara en kort liten prommenad, kunde nästan se bilen. Men likväl vackert!
The Chosen Ones av Dream Evil passar perfekt till att berskriva känslan i det här landskapet!
Älskar när det är tydligt skyltat och finns info på plats. Det gör det lättare och roligare att ta till sig den bit av kunskap som erbjuds :D
Tänker, inte helt osökt kanske, på Hobbit-hålor när jag ser kojorna.
Kojorna låg alldeles i närheten av Stora Korstjärn, så jag och Dante passade på att njuta av utsikten och lugnet. Vackert! Vi älskar att komma ut båda två, och sådana här stunder är guld värda i dagens stress-samhälle! Underbart!
Blött, skönt att det finns spänger att gå på!
Sedan bar det av högre upp på berget för att försöka logga cachar. Namnen skvallrade om att en liten bit kulturhistoria väntade, underbart! Hittade en smal grusväg som ledde åt rätt håll, men fick ge upp redan en kort bit in och ställa ner bilen. Med sommarsulor på är min skoda alldeles för låg, tog i med underredet hela tiden. Jaja, benen är till för att gå med! Kände en malande oro i magen och ett tryck i huvudet. Känner av väderomslag rätt tydligt, tryckskillnaderna liksom. Stannade var 50e meter i början och lyssnade efter tecken på dåligt väder. Nope, ingenting. Till skogs alltså!
Vägen är fullt farbar några hundra meter till för den som har en bil med högre frigång!
Upp och över en kulle/ås. Ner på andra sidan. Där upphörde möjligheterna för bilburen framfart med en ordentlig grusplan. Good to know!
När vi nått vägs ände blev det dags att följa leden in i skogen. Stigen var rejäl och bra, fast blöt på sina ställen. Tyvärr har ungdomar på motordriva fordon kört sönder bitar av stigen. Finns ändå skyltar som förbjuder dylik körning. Jaja, gåbar var stigen i alla fall. Mot cacharna! Snart kom vi fram till ytterligare ett tjärn, Mörttjärn om jag inte missminner mig. Här finns vindskydd och fin utsikt, och plågsamt mycket mygg. Insåg ungefär här vilken miss jag gjort när jag inte ryckte med mig myggmedel.
Här trivdes han, hunden!
Härnäst blev det att bestämma en gameplan. Jag kom från Kolarkojorna. Rakt fram, mot Lafallhöjden, ligger 2 cachar. Upp mot utkikstornet ligger en cache. Snett bakåt åt andra hållet ligger också en. Inte sett någon stig åt det hållet än, så misstänker att vägen rakt fram erbjuder ett alternativ åt rätt håll. Valde att gå rakt fram.
Älskar älskar älskar när det är tydligt skyltat!
Kom fram till den den första torplämningen, Mörttjärnstorpet, efter en kort prommenad på en bekväm stig. Kul att kunna kika in i uthuset, även om något säger mig att det inte riktigt har samma datum som boningshuset en bit bort, vilket är helt borta. Tankarna började gå kring livet här uppe, och hur vägar och så vidare gått förut. Spännande!
Uthus, märkligt välbevarat. Kanske är det från modernare tid?
Själva torpet är det inte mycket kvar av. Men så klart man undrar hur livet såg ut här uppe på berget. Hur levde man, hur såg vardagen ut?
Sedan bar det av vidare mot nästa torp. Naturen är väldigt vacker här uppe. Här på hygget såg man himlen igen, och magkänslan om dåligt väder gjorde sig påmind. Speciellt som jag efter torpets infostolpe misstänker att jag befinner mig på Ryggestahöjden och leden jag är på är en del av den 22km långa leden Rundturen. Kollade inte upp innan, och geocache-appen visade inte ens en stig här. Gissade mig fram med bilen. Stämmer det är jag på ca 210 meters höjd just nu, inte läge för åska. Men, inga tecken på det ännu, varken på väderappar eller himlen. En ganska jämngrå, tunn molnslöja. Skärpning, Katten, nu ska du prommenera, inte komma med undanflykter.
Dante börjar bli trött, det är slitsamt att gå backe upp och backe ned, vada genom gräs och göra avstickare ut i skogen för att dumma matte vill titta på saker.
Vi kom fram till torplämning nummer två. Ångrade ännu en gång mitt val att ha kortbyxor, gräset var midjehögt på sina ställen. Riviga, envisa bärbuskar (vinbär kanske?) överallt. Brännässlor gömda i undervegetationen. Aj! Krigade mig fram till resterna av torpet och stod och häpnades över att människor faktiskt levt här uppe i omarkerna. Dock var det betydlig mer kvar av detta torp. Roligt! Till mitt stora förtret fanns cachen på andra sidan, så fick kriga mig vidare genom snåren. Brände mig rejält på smalbenet på en nässla, svor så det skallade i bergen.
Så skönt när stolpar finns på plats!
Relativt välbevarat! Kul att kunna kika runt!
Loggade cachen som fanns här uppe, jätterolig cache! En platsgroda som först skrämde skiten ur mig där den låg i sin skreva. Hade den i huvudhöjd ungefär, bara några dm från ansiktet. Såg bara nosen på den, och trodde jag hade en orm alldeles inpå. Puh! Bara en rolig cache! Den fick favoritpoäng, bra ställe och rolig cache. Extra passande tyckte jag den var, då jag fåt smyga på tå bitar av stigen för alla smågrodor. 1000-tals små grodor! Aldrig sett så många förut.
Den lyckades lura mig den lille grodan!
Detta torp låg vid en väg farbar med bil, som kommer upp från andra sidan bergen gentemot vart jag parkerat. Gick ut på grusvägen med siktet inställt på cachen som bör ligga i den riktningen. Hann inte ta många steg innan jag hörde det jag anat skulle komma hela tiden - åskmuller. Jahapp, där kom det uppkrypande från andra sidan berget, molnet. Fan, jag var ju inte klar med cachar och torp än, och tänkte ju kolla utsikten från tornet också. Typiskt! Men att vara högst upp på ett berg utan möjlighet att ta skydd när det åskar är ingen favorit. Speciellt inte när hunden är åskrädd också. Bara att snabba på tillbaka till bilen, 2 km enligt runkeeper. Jippie, är ju lagomt otränad just nu och det är inte dåligt med backar på vägen. Jaja, skjulet hade ju plåttak kom jag på, så bara att börja trava då. Kom fram till skjulet och stannade upp. Ta sig in och vänta ut åskan, eller fortsätta och chansa på att ta mig till bilen? Inte hört något mer muller, så vafan. Lika bra att knata vidare, bara lite mer än halva vägen kvar ju.
Det var stora hål i taket på sidan som vetter bort från stigen. Bilen kändes som ett bättre alternativ.
Har varit åskrädd större delen av mitt liv, även om jag numer inte får samma panik längre. Har dock respekt för vilken kraft det finns i naturen och dess väderfenomen, så måste erkänna ett starkt obehag när jag såg molnet komma närmare och närmare och rakt på.
Joggade på efter bästa förmåga och var snart på upploppet, grusvägen med vändplanen. Gillar instinktivt inte att gå uppåt med åska i ryggen, känner mig som en måltavla då, men var bara att knata på. Jahapp, ungefär där började regnet också. Typiskt, vill inte vara i regnzonen, är inom "skotthåll" då och vill helst slippa se nedslag på nära håll. Det duggade på fram till sista nedförsbacken, då kom spöregnet. Slängde mig ner till bilen, slängde in hunden och tänkte fota molnet. Just då brakade det till så det skalv i backen och jag for nog två meter rakt upp. Den var nära den :O Hoppade in i bilen i stället och knäppte en suddig bild genom immiga rutor i stället, haha. Var minst sagt glad att jag hann fram till bilen när jag gjorde, det hade varit ytterst obehagligt att vara kvar där uppe på berget i det vädret.
Joggade på efter bästa förmåga och var snart på upploppet, grusvägen med vändplanen. Gillar instinktivt inte att gå uppåt med åska i ryggen, känner mig som en måltavla då, men var bara att knata på. Jahapp, ungefär där började regnet också. Typiskt, vill inte vara i regnzonen, är inom "skotthåll" då och vill helst slippa se nedslag på nära håll. Det duggade på fram till sista nedförsbacken, då kom spöregnet. Slängde mig ner till bilen, slängde in hunden och tänkte fota molnet. Just då brakade det till så det skalv i backen och jag for nog två meter rakt upp. Den var nära den :O Hoppade in i bilen i stället och knäppte en suddig bild genom immiga rutor i stället, haha. Var minst sagt glad att jag hann fram till bilen när jag gjorde, det hade varit ytterst obehagligt att vara kvar där uppe på berget i det vädret.
Tror det var på den toppen markerad med en gullig pil jag befann mig nyss. Ser blött ut där borta.
Envis som jag är vägrade jag ju ge upp cachandet, så tog en nere i Sälboda i stället. Det var bara skönt att stå ute i regnet en stund, språngmarschen hade omvandlat mig till mer svett än människa, haha. Mycket fint läge på cachen och ett bra avslut på en trevlig men hastigt avslutad tur. Motion, lite kulturhistoria, härlig natur, fina vyer och flera cachar loggade. Check! Bra tisdag! :D
Cachen ligger vid kraftstationen. Vacker miljö!